Har just pratat i tel med Kim i en timme. Vi pratade om massa gammalt, hur vi haft det när vi varit ihop. Både om allt gott och ont vi varit med om. Det kändes så bra att få prata med någon. Någon som vågar prata om känslor. Jag har saknat det länge. För jag har lätt att prata om känslor och visa vad jag känner. Men med vissa (någon) har så svårt för det. Och det gör att jag själv backar och inte vågar visa något. Och jag vill inte ha det så. För då vet jag ingenting om någonting. Jag vill kunna få känna hur mycket någon tycker om mig. Jag vill höra varför personen tycker om mig och hur mycket. Varför ska jag behöva gå runt och fundera på själv om det finns känslor hos en annan person? (Har ju redan haft det så med honom)

Så nu har jag bestämt mig att inte försöka mer. Senast idag försökte jag men fick inget svar. Jag förstår inte varför han en dag säger något som får mig att hoppas när det ändå inte verkar stämma. Och inte nog med det så är hans familj så himla glada över att vi ses igen. Och jag som gillar dom så mycket. Men måste tydligen släppa taget helt för att inte må dåligt, för det gör jag. Att gå varje dag o undra vad som kanske kan hända. Och visst hade jag kunnat ta upp detta med honom, säga vad jag känner och fråga hur han känner. Men jag vet att jag inte skulle få något svar.

Det enda jag kan säga att det finns något där men det kommer jag väl aldrig få veta rakt ut.

Jag kanske ska ta första bästa tåget till Sthlm för att få lite kärlek. För det finns där. Och det skulle jag få känna och höra. Så som jag vill ha det. Men det är fel person. Och jag tänker inte sätta mig i den situationen igen. Men det känns som att jag nu behöver så himla mycket kärlek när jag ändå själv har att ge så mycket. Fast det vill jag ju inte ge till Kim.

Jag måste på något sätt lära mig att vara själv och leva utan kärlek. Inte söka bekräftelse från Kim bara för att få känna mig omtyckt. Jag måste lära mig också av mina misstag från förr. Jag kan göra så dumma misstag pga att jag får för starka känslor för någon. Jag bör lära mig att hålla känslorna inom mig och bli den där kalla personen jag var i flera månader nu efter att jag gjort slut med Kim. Jag var först rädd för att jag inte kunde känna något, jag kunde inte ens gråta. Men nu har jag blivit den där känsliga Tanja igen vilket jag inte gillar. Jag vill hitta tillbaka till den där starka Tanja. Jag mådde så bra då. Bekymrade mig inte för något. Brydde mig inte ett dugg. Men så fort känslorna för K kom, ja då blev det bara skit av alltihop.

Vad ska man med kärlek till?

God natt