vågar jag hoppas?

Nu har vi pratat o pratat men utan resultat. Ja såklart jag o Kim. Visst det var om jobb, lägenhet, tillvaron just nu m.m. Och det känns som att jag inte kommer nånvart men det gör han. Han har fått ett jobb här i Gbg o får börja när han vill. Men nu behöver vi ju en lägenhet för att han ska kunna komma ner. Det var ju min uppgift att hitta en. Men det är ju inte så himla lätt. Jobb har jag ju inte fått. :( Kommer jag ens nånsin få det? Erfarenhet = Ja, 3 mån på Hemtex, räcker det inte? Haha.. jag är ett skämt. Om inte annat så får jag höra med Ams om jag kan testa praktisera nån annanstans för jag behöver ju lite mer erfarenhet o jag vill ju för en gångs skull göra nått.

Efter alla om o men, om hur vi ska göra så säger en kompis till mig på msn att han vet nån som vill hyra ut sin lägenhet. Wow! Tänkte jag. Och redan till nästa vecka. Kan det bli bättre? Nä, men sämre. Tänk om det inte går. Så nu får vi alla se till att hålla tummarna för våran skull. För det är ju det vi vill ha för att kunna leva som normala människor. hehe..

Jag vill ju slippa säga att -jag bor hemma hos mina föräldrar. -jag ska städa mitt rum. ... ha ha..

Åh.. hoppas D hör av sig imorn o säger att allt är fixat! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0