När allt går bra för alla andra, går allt åt helvete för mig.
När kan vinden vända så att det någon gång kan gå bra för mig?
Med gråten i halsen och stressad så jag skakar, sitter jag här.
Jag söker och väntar på svar men ingeting händer.
När kommer jag att få mitt eget lilla place och känna lugn o ro?
När kan folk sluta vara så egoistiska och lämna lite utrymme för mig?
Varför kan aldrig jag få komma i första hand?

När tårarna rinner och hoppet inte längre finns kvar, finns bara en utväg..
att låta bli, att sluta tänka och inte hoppas alls.

Det är den enda glädjen i mitt liv just nu.

Jag försvinner för ett tag.
Bara för ett ögonblick.
När jag öppnar ögonen,
finns ingenting kvar!
Vilken lättnad!
Jag är fri.