Loggade in mig på Lunarstorm, har ett konto där som jag bara skrivit blogg i. Senaste var nångång från 2006. Läste alla inlägg nästan och det gick tillbaks till 2004. Och jag kan nog inte säga mer än att -Herregud!! Livet har inte förändrats så mycket sen dess. Har ju upplevt mycket gott o ont sen dess men mycket har inte förändrats. Hur länge ska jag gå såhär egentligen? Jag fyller 26 nästa vecka.. känns som att halva mitt liv redan gått. Nä, nu får det vara nog. Jag ska inte klaga. Jag har gjort mina val o det finns inget jag kan göra för att vrida tillbaka tiden o ändra på allt.

Framtidsplaner:

Jag vill faktiskt börja på nån fotograf utbildning. Men hittar inget på nätet. Skulle gått till arb.förm igår o pratat med någon där men jag sov bort halva dagen. :( Sen om jag lyckas bli något bra vill jag öppna en egen studio. Porträtt fotografi är vad jag vill göra. Sen så måste jag lära mig web-design och Photoshop. Hmm.. får se nu hur det kan bli med det..
En annan dröm jag har är också att få starta eget med syrran. En barn-klädes affär med ett litet café.. Hade varit kul men kanske inte så aktuellt just nu..

Jag vill flytta härifrån. Syrran o dom kanske flyttar till Varberg snart o det hade inte suttit fel om man hittade en egen lägenhet där eller i Falkenberg. Men jag vet inte hur det är där så det är bara lite tankar. Annars hade det ju inte varit helt omöjligt att bo i Sthlm heller. Gillar den stora staden mer o mer men det skulle väl ta en evighet innan man lärde sig ta sig fram med pendeln, tuben och bussarna.. he he.. kanske inte borde vara det största hindret. Vad som fortfarande finns mig närmast om hjärtat är ju såklart Helsingfors.. men det blir nog inte förrän jag är mycket äldre.. om ens då.. :(

Vad mer vill jag göra? he he.. det här med att hitta en man är ju helt omöjligt. Det har jag ingen tanke på att hitta längre. Jag klarar mig bättre utan även om det hade varit mysigt att ha någon att planera framtiden med. Men det kan vänta tills jag har jobb, lägenhet o allt är bra annars. 

Kom just nu på att, jag är den enda i min gamla kompis gäng som inte har barn. Nu är en till gravid. Känns lite skumt att alla hunnit skaffa sig barn redan eller väntar barn. Fast det stör mig inte så mycket eftersom jag själv inte vill ha barn än. Alla skaffar ju sig barn nu för att det är nån slags trend. Men det som stör mig lite är att dom flesta vuxit o mognat till sig medans jag fortfarande bor i mitt flick rum.. fast visst, mitt liv är menat att vara såhär. Jag kämpar varje dag bara på att orka leva o andas istället för att jag ska orka leva för nån annan. Alla tror att allt borde vara lika lätt för mig att göra som för alla andra, men jag ligger faktiskt snäppet under. Det är inte lika lätt för mig att ta ett jobb som för andra, det är inte lika lätt för mig att vara självsäker som för andra, det är inte lika lätt för mig att göra något överhuvudtaget som det är för er. Ni ser mig på ytan men egentligen vet alla varför jag är som jag är. Det är just det som är jobbigast av allt. Att ingen förstår, utan bara pressar mig.. Men visst, jag gör ju inget åt det heller men jag har tappat lusten.. 

Nä, nu har det blivit för mycket sagt igen, hoppas ingen orkar läsa såhär långt.. he he..