Vilket härligt o trevligt land. Jag trivdes som fisken i havet där verkligen. Alla var så gästvänliga och det var så fräscht överallt med. Vi hittade några favorit ställen vi var på varje kväll. En restaurang (Panderosa) var ju den mysigaste. Där fick man allt serverat på silverfat och så otroligt kul personal. Maten var ju gudomligt god. Showerna dom sen hade var ju riktigt kul med. Robin Hood blev ju party stället nr 1. Hade ju några hunkar där i baren som man inte kunde slita sig ifrån. :) Träffade en hel del folk, ofta kom dom fram till oss o där stod vi som fån o låtsades minnas dom, trots att vi inte alltid hade någon som helst aning om vilka vissa var. Vädret var helt underbart. Dom två senaste dagarna var ju lite för hotta men det gick bra ändå. Badade en hel del i havet också. Nä, jag skulle ju inte tacka nej till en resa dit igen. Det enda jag inte gillade var att hotellet låg en bit från all happening och stranden men annars var allt otroligt bra.

Så när man landade på Landvetter flygplats stod Kim där (med min fars bil) för att hämta upp oss. Nu har han varit så otroligt go och myst med mig som aldrig förr. Vilket känns väldigt bra eftersom man varit utan någon i en hel vecka. Han har förändrats mycket. Har mycket planer för oss... MEN jag förväntar mig inget. Jag skulle definitivt kunna leva med honom om det kunde fortsätta såhär bra som det varit nu dom här dagarna jag varit hemma. Men det är ju svårt att veta hur det kommer gå. Ett förslag han hade var att vi skulle flytta till Helsingfors om ett tag och börja om på nytt. Det låter inte helt fel. Jag är mer rädd för hur det skulle funka mellan oss, men såklart är det ju bara att åka hem annars. Jag är trött på sökandet, jag kan leva med hans brister.. om han bara nu är så kär i mig som han säger. Jag vill tro på oss men samtidigt vill jag bara lägga ner alltihop som jag så länge nu har försökt. Men jag ger oss en chans till, skulle det gå åt helvete så vet han att då är det bara att ta sitt pick o pack. Aldrig mer blir det några fler chanser. Jag kan inte vara med honom o slösa min dyrbara tid på något som kanske inte skulle bli något. Men som han säger så vill han verkligen. Så jag får tro på det. För jag har alltid velat vara med honom, jag har alltid känt att han kan vara den rätta, förutom när det varit så jobbigt att man bara velat kicka honom in the ass. Så så ligger det till nu.

Och faen, vad deprimerad och rastlös man är nu efter att man kommit hem. Spyr på detta! Men vi planerar redan en ny resa.. hi hi.. fast det får vi se hur det blir med eftersom jag vill vara med Kim.

Nu kommer det lite kort från resan.. enjoy.. or what ever!