Tårarna på kinderna ropar på dig. Se budskapet, det är till dig!
Stanna hos mig:
Lär mig tro på kärlek,
lär mig lita på känslor.
Få mig att älska
såsom jag en gång kunnat.
Älska mig och var ärlig
så att jag ännu en gång
kan känna tillit och trygghet,
så stanna hos mig en stund.
Eller För Alltid!
Leende ögon, gråtande själ.
Du bär en mask, vad har du för skäl?
Jag älskar dig för den du är, inte för masken du bär.
Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har varsitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?
Varje dag faller en tår
när jag blickar tillbaka
ser jag ett helt hav av tårar
jag blickar framåt
och undrar hur stort detta hav ska bli
innan tårarna tar slut.
Jag trodde det var vi
du, jag och vår kärlek.
Trodde den var ren och klar
men den innehöll bara svek.
Jag vet att jag inte är ensam
om att bli lämnad.
Det finns fler som jag
men för vem är jag ämnad?
När ska någon säga
"Vi kämpar ihop!"
När ska jag få höra
"Jag älskar dig till tidens slut!
Vår kärlekshistoria kunde ha varit lång,
om du inte gjort mig illa gång på gång.
Jag såg dig många gånger försvinna,
men tänkte: jag ska dig tillbaka vinna.
Tårarna rann ständigt nerför mina kinder,
jag visste att där alltid skulle finnas hinder.
Tårarna smakade så sött,
men nu vet jag att vår kärlek dött..
Kommentarer
Postat av: rosflickan
Den sista dikten var fin :)
Trackback